Det sociala arvet

Jag har som sagt sätt två filmer som heter det sociala arvet och ett anständigt liv. Det handlar som sagt om Kenta och Stoffe som är alkolister och har drogproblem. Jajje har ett barn och även Kenta. Hur tror ni det har gått för dom med tanke på deras föräldrar?

Svar: Bra. Jajjes dotter tog studenten i filmen och kentas son gjorde lumpen och hade planer på att starta eget företag. Så här är kanske man inte alltid tror på det sociala arvet. Jag tror att den teorin stämmer ibland, det beror helt på vad man gör för val och hur man är som person. Jajjes dotter sa att hon blev väldigt stark som person av att hon fick ta hand om sig själv under uppväxten. Hon har sätt hur man blir av alkohol och valde därför inte att gå den vägen. Barnen har fortfarande alkolism i generna pga deras föräldrar men är starka nog att stå imot. De ville inte gå att samma väg som deras föräldrar men det har fortfarande mycket lättare att hamna där. Jajjes dotter sa att hon var väldigt lik sin pappa även fast hon inte växt upp med han. Så man kan vara kritist mot det sociala arvet teorin eftersom den inte alltid "funkar" på alla. Men på Kenta, Stoffe och Jajje kan man se att det sociala arvet stämmer men inte på deras barn. De kanske var mycket "svagare" en deras barn och hamnade där precis som deras föräldrar. Så man ska inte bara tro på det sociala arvet teorin eftersom den inte alltid stämmer, men i vissa sammanhang. Konsekvenserna kan bli att folk tycker illa/se ner på de som har alkoliserade föräldrar precis som jajjes dotter sa så var det många som sa till henne att hon kommer bli precis som sina föräldrar osv. Så bara för att man har det betyder de inte alltid att man blir så som sina föräldrar. Jag tror den teorin stämmer eftersom det såg man på Kenta och Stoffe men sen beror det helt på hur man är som person och hur stark man är och vilken väg man väljer att gå. Man ärver mycket av sina föräldrar som jajjes dotter sa att hon var så lik sin pappa men var stark att inte hamna där.

Skickat via Blogsy

Maslows behovstrappa och min trappa

 

Fysiologi har jag först vilket är självklart. Får man inte mat och syre kan man inte leva, då dör man när det gäller de inre.

Sen har jag gemenskap. Vänner och familj är allra viktigast runt om kring. de är dom som är närmast och gör så att man orkar leva. Får man bara mat men inget gemenskap skulle man bli socialt störd. Man behöver folk man tycker om runt sig.

Sen trygghet som tredje. Det är viktigt att känna sig trygg. Hur skulle man må om man gick runt och va rädd hela tiden? Man behöver en stabil vardag och något man känner sig trygg med.

Som fjärde har jag självförverkligande. Klart det är viktigt att bli något man vill bli. Det är inte så kul och jobba med något men inte trivs med. Gör man något man tycker är roligt blir vardagen mycket roligare.

Som sista har jag självkänsla. Det är också viktigt men de är något man skulle kunna leva utan. Klart man blir glad om man får uppskattning. Men jag ser inte det som något livsviktigt.

 

 

Maslows behovstrappa är samma som min bara att jag har gemenskap före trygghet.

 

Skickat via Blogsy

Ett anständigt liv

Jag har sätt en film som heter "Ett anständigt liv" som handlar om några människor som lever ett svårt liv. Huvudpersonerna heter Kenta och Stoffe. De har haft en svår uppväxt och lever på droger. Tjejerna säljer sina kroppar för att få pengar. En av dom blev misshandlad av en torsk så hon var tvungen att operera bort sina äggledarna.

Många av deras vänner har dött av överdos och det har varit nära på att själva göra det flera gånger. Kenta och Stoffe har barn dessutom.

Kentas mamma Majken blir dömd för mord på sin man. Han misshandlade henne svårt och inte var så snäll då stack hon en kniv i honom.

Det har inte så hög status i samhället och tillhör underklassen skulle jag säga. Eftersom det har inget jobb och kan inte försörja sig, dessutom lever det på droger och gör inbrott för att få pengar. Deras vardag/levnadssätt är inte som en "vanlig" människas. Gå till jobbet och sen hem till sin familj och laga mat. Deras vardag är att mötas på plattan med andra människor som är lika som dom, och sätta sig på en toalett vid t-centralen och ta droger. Varje samhälle har normer som vet hur vi ska bete oss och vara. Människorna i filmen har inte fått lära sig dessa normer och värderingar eftersom deras föräldrar var likadana som de blivit. De vet inte om något annat, våld och droger har funnits i deras liv sen dom föddes. Klart dom vet om att deras liv inte är så bra men hur ska de vara när dom aldrig haft föräldrar som funnits där för dom, som aldrig lärt vad som är rätt och fel.

Att dom blivit dom de blivit har helt klart med deras föräldrar att göra, tror jag. Alla människorna i filmen hade en sak gemensamt. Att deras föräldrar var alkolister eller hade drogproblem, och även våld i hemmet. Det sociala arvet kallas de då beteendet och personlighet går i arv, vilket man kan se. Så som deras föräldrar var, så blev dom.

Deras livsvillkor ser inte heller så bra ut. Eftersom det inte har några pengar, är inte en del av samhället och tar droger så är det klart att fysiskt mår det inte så bra. Det får inte tillräckligt med bra mat så att kroppen mår bra och droger är inte heller bra för kroppen och psyket.

Primär Socialisation betyder att man får normer och värderingar och blir en del av samhället som man för av de som står barnet nära sina föräldrar tex. Och det kan man se att Kenta och Stoffe inte har fått så mycket av det. Eller jo, deras föräldrar var alkolister och tog droger och nu när det är vuxna är dom också det. Sekundär är de man får av det man inte har känslomässiga band till, tex skolan, ute i arbetslivet osv. Eftersom dom bara har varandra så är det ingen som kan leda dom på bra banor. Skolan tror jag dom inte brydde sig om, de var mest med kompisar och ingen lärare brydde sig riktigt heller. Maslows behovstrappa känner alla till, på den trappan har inte Kents och Stoffe kommit långt tycker jag. Självklart ligger dom på nummer 1, alltså luft och vatten som gör att man kan leva. Men jag skulle säga att dom hamnar på nummer 2, kärlek och gemenskap, för dom har ju varandra och sina barn som de tycker om. Längre upp kommer dom tyvärr inte eftersom jag inte anser dom har någon trygghet eller kan bli det dom vill bli.

Att de blev som dom blev. Alltså har drogproblem, inget jobb osv handlar om att deras föräldrar var så. Hade de haft en trygg uppväxt med föräldrar som gav de kärlek och uppskattning hade det inte slutat såhär. Tror jag. Alltså spelar det sociala arvet mycket roll.

 

Skickat via Blogsy