Jag har sätt en film som heter "Ett anständigt liv" som handlar om några människor som lever ett svårt liv. Huvudpersonerna heter Kenta och Stoffe. De har haft en svår uppväxt och lever på droger. Tjejerna säljer sina kroppar för att få pengar. En av dom blev misshandlad av en torsk så hon var tvungen att operera bort sina äggledarna.
Många av deras vänner har dött av överdos och det har varit nära på att själva göra det flera gånger. Kenta och Stoffe har barn dessutom.
Kentas mamma Majken blir dömd för mord på sin man. Han misshandlade henne svårt och inte var så snäll då stack hon en kniv i honom.
Det har inte så hög status i samhället och tillhör underklassen skulle jag säga. Eftersom det har inget jobb och kan inte försörja sig, dessutom lever det på droger och gör inbrott för att få pengar. Deras vardag/levnadssätt är inte som en "vanlig" människas. Gå till jobbet och sen hem till sin familj och laga mat. Deras vardag är att mötas på plattan med andra människor som är lika som dom, och sätta sig på en toalett vid t-centralen och ta droger. Varje samhälle har normer som vet hur vi ska bete oss och vara. Människorna i filmen har inte fått lära sig dessa normer och värderingar eftersom deras föräldrar var likadana som de blivit. De vet inte om något annat, våld och droger har funnits i deras liv sen dom föddes. Klart dom vet om att deras liv inte är så bra men hur ska de vara när dom aldrig haft föräldrar som funnits där för dom, som aldrig lärt vad som är rätt och fel.
Att dom blivit dom de blivit har helt klart med deras föräldrar att göra, tror jag. Alla människorna i filmen hade en sak gemensamt. Att deras föräldrar var alkolister eller hade drogproblem, och även våld i hemmet. Det sociala arvet kallas de då beteendet och personlighet går i arv, vilket man kan se. Så som deras föräldrar var, så blev dom.
Deras livsvillkor ser inte heller så bra ut. Eftersom det inte har några pengar, är inte en del av samhället och tar droger så är det klart att fysiskt mår det inte så bra. Det får inte tillräckligt med bra mat så att kroppen mår bra och droger är inte heller bra för kroppen och psyket.
Primär Socialisation betyder att man får normer och värderingar och blir en del av samhället som man för av de som står barnet nära sina föräldrar tex. Och det kan man se att Kenta och Stoffe inte har fått så mycket av det. Eller jo, deras föräldrar var alkolister och tog droger och nu när det är vuxna är dom också det. Sekundär är de man får av det man inte har känslomässiga band till, tex skolan, ute i arbetslivet osv. Eftersom dom bara har varandra så är det ingen som kan leda dom på bra banor. Skolan tror jag dom inte brydde sig om, de var mest med kompisar och ingen lärare brydde sig riktigt heller. Maslows behovstrappa känner alla till, på den trappan har inte Kents och Stoffe kommit långt tycker jag. Självklart ligger dom på nummer 1, alltså luft och vatten som gör att man kan leva. Men jag skulle säga att dom hamnar på nummer 2, kärlek och gemenskap, för dom har ju varandra och sina barn som de tycker om. Längre upp kommer dom tyvärr inte eftersom jag inte anser dom har någon trygghet eller kan bli det dom vill bli.
Att de blev som dom blev. Alltså har drogproblem, inget jobb osv handlar om att deras föräldrar var så. Hade de haft en trygg uppväxt med föräldrar som gav de kärlek och uppskattning hade det inte slutat såhär. Tror jag. Alltså spelar det sociala arvet mycket roll.
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar